Några små funderingar som jag tänkt på på sistone:
1) medelålders män med sån där stor fast gubbmage/ölmage som ju faktiskt är ganska lik en stor gravidmage: hur står de ut?! Jag har min en begränsad tid, men håller på att bli galen på alla saker som är så besvärliga att göra: böja mig framåt, diska/laga mat/göra vad som helst framför en bänk så jag måste luta mig framåt för att magen är i vägen och får då ont i ryggen, röra mig över huvud taget. De här männen har ju magen jämt!
2) amerikaner som får barn. En av mina favorit-gravidkalendrar är amerikansk, och den här veckan handlar om att prata med sin arbetsgivare om mammaledighet. Hon som skriver hade en generös arbetsgivare som gav henne hela tolv veckor (VECKOR!!) ledigt, men det betydde å andra sidan inte att hon fick betalt för tolv veckor, utan fick skrapa ihop egen semester o.d. tillsammans med nån sorts "short term disability pay" och kunde på så sätt få delvis betalt under åtta veckor. Men en kompis på Facebook berättade att det vanligaste är att kunna vara hemma i tre veckor. Hur i hela friden kan man lämna ifrån sig sin lilla bebis efter TRE VECKOR?! Vet ni hur liten en treveckors bebis är?! Eller en tolvveckors för den delen. Det är ju helt sjukt, och jag förstår inte hur amerikanska barn över huvud taget kan växa upp till normala och trygga människor. Nu är det ju förstås många som slutar jobba för att stanna hemma längre, men hur schöven har man råd med det?
3) eftersom jag ju vant mig vid min situation tycker jag då och då att min mage inte är så hemskt stor ändå (fast jag får hemskt ont i ryggen och revbenen och blir hemskt trött lätt), och efter att jag fått en snäll kommentar här på bloggen igår om att jag fortfarande ser "rätt nätt" ut - tack snälla Lise! - så tittade jag igen på mina magbilder från Alfred-graviditeten. Nu tycker jag det är skrattretande hur liten jag var i vecka 31 då - typ sådär såg jag väl ut efter ungefär vilken stor middag som helst, tycker jag nu. Och att jag nu är lite större än jag var när jag födde Alfred känns också helt bisarrt - hur kan en färdig bebis få plats i en mage som är mindre än den jag har nu liksom?
Sånt som jag funderar på medan jag ligger här i soffan och försöker hitta en ställning där ryggen inte värker så jag blir galen och ringer runt till diverse folk och surfar runt om barnförsäkringar, bilbarnstolar, arbetslöshetspapper, skattejämkning, tvillingselar och allt vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar