Min fantastiska unge - och om nåt år har vi tre barn som kommer springa omkring sådär och tjuta av glädje över att kunna springa fort, och jag är nästan löjligt stolt över dem.
Att Alfred var väldigt krävande som spädbarn spelar ju ingen roll nu längre, så de här sömnlösa nätterna som Flora och Lilly orsakar oss nu vet jag ju kommer vara lika betydelselösa om två år ungefär.
Just nu ligger jag i sängen med Lilly och håller i hennes pyttelilla hand (inte just precis när jag skriver, men nyss och snart igen). Min hals kliar och hon pruttar illaluktande för att hon fortfarande har trög mage, men... jag har tre barn och det är så otroligt coolt!
Åh så fint skrivet! Försöker tänka så mer och mer, att den första jobbiga tiden faller i glömska så fort de börjar bli små människor. Och du har tre, så fantastiskt!
SvaraRaderaJamen det är verkligen så, tack och lov. Jag har svårt att minnas på riktigt hur det var när Alfred var under ett halvår då han skrek hela tiden - utom när vi satte på Oskar Linnros första skiva. :) Jag minns ju att han en dag skrek åtta timmar i sträck, men jag har svårt att komma ihåg hur den oerhörda frustrationen KÄNDES. Och det är skönt. Fast att jag inte får totalpanik nu när båda tjejerna skriker samtidigt beror väl på att Alfred härdade mig!
SvaraRaderaOch tänk Bella, ni kommer få sova hela nätter igen så småningom - det är sant! :)