Jag minns att vi hade en period med evighetsläggningar av Alfred också, men jag minns inte exakt när och hur länge perioden höll i sig, men jag är rädd att det var lääänge...
Jag satte mig vid dörren en stund när de krånglade som värst och det verkade ge lite effekt, så kanske att vi ska testa den där metoden där man sätter sig lire längre bort för varje dag som går.
De körde dessutom en ny störig (men lite rolig) grej som de uppenbarligen precis lärt sig: nähä-joho. Lilly sa nähä (till något jag inte uppfattade vad det var) och Flora sa joho tills jag sa åt dem att de måste vara tysta. Kan ju bli en livad tvillinggrejen det där...
Det deppigaste med det här är att vi ju precis kommit in i en så bra rutin där vi fick dem i säng tidigt och äntligen börjat få lite egentid på kvällarna, men nu var det tydligen redan slut på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar