Gode tid, vissa dagar klarar jag inte av att ta hand om mina egna barn. Det var så sent som vid lunch som mamma åkte hem, och redan nu under eftermiddagen var jag nära nervsammanbrott och var sugen på att hiva ut tvillingarna och själv hoppa åt andra hållet.
Irritationen började byggas upp när jag försökte ringa kommunen - jag går ju på vårdnadsbidrag nu, men det tar slut sista februari. Nån i tvillinggruppen tyckte redan när vi hade en tråd om det i höstas att jag borde ha sökt för en längre period än bara fyra månader, men jag tyckte att nej då, det räcker, jag har inte råd med längre - men nu börjar jag inse att jo, jag borde ha sökt för en längre period och om jag ångrade mig kunde jag ju sagt upp det tidigare, men då hade jag kunnat spara fler föräldradagar. Som det är nu räcker mina dagar precis till sista augusti, och tänk om vi inte får dagisplats i tid ifall vi bestämmer oss för att flytta till Landskrona? I Malmö har vi ju fått plats på Montessori, så flyttar vi dit är det lugnt, men i Landskrona vet vi inte, där ligger Montessori så långt ut att vi kanske inte ens vill söka dit. Så jag försökte i alla fall ringa kommunen idag för att höra om det går att förlänga vårdnadsbidraget, även om jag inte trodde att det skulle gå. Men det verkade stört omöjligt att komma fram till rätt person - deras tonvalstelefon hade inga val som ens påminde om vårdnadsbidragsfrågor, och när jag kom fram till en växeltelefonist kopplade hon tillbaka mig till tonvalet, så jag fick ringa igen, och då hamnade jag i Husby (! ursäkta, varför?), men han förstod att jag höll på att bli galen och hörde Flora gallskrika, så han kopplade mig till en handläggare på förskoleenheten, som berättade att nej, det går inte ansöka längre, för kommunen har tagit bort det sen nyår. Så nu har jag precis gått in och ändrat en föräldradag i veckan i mars och april till lägstanivådagar istället (Christopher kom hem och tog alla barnen och stängde in mig i sovrummet), så jag åtminstone får några enstaka riktiga dagar kvar till september om det krävs - nu när jag ändå är van att leva på lite mindre pengar (jag tar visserligen från sparpengar varje månad, men jag snålar åtminstone en liten aning).
Det som gör mig helt tossig är att tjejerna fortsätter att gnälla och klänga och dra i mina bröst hela tiden. Jag vill ju teoretiskt fortsätta amma för att det är praktiskt och bra och allt, men ibland gör det mig gaaaalen att de inte bara kan låta mina bröst vara någon enda sabla minut! När mamma var här kröp de upp i hennes knä och bara satt och myste, men hos mig går inte det. Det är så dubbelt det här: eftersom de älskar att amma vill jag inte sluta för deras skull, men för min skull vill jag bara skära av mig brösten och spola ner dem (nej det vill jag såklart inte, men linda in dem stenhårt i en stor sjal då?). Och så är jag också lite rädd för att nätterna skulle bli jobbigare om jag inte bara kan peta in brösten i munnen på tjejerna när de vaknar - men chansen finns ju förstås också att de faktiskt skulle börja sova bättre istället. Eller så kommer de kräva nån annan mat på nätterna, det går ju inte veta.
Jag hade lovat Alfred att få se på "Frost" idag när det blev mörkt, så jag satte på filmen vid femtiden, och en stund gick det bra med alla tre barnen. Men sen började tjejerna klättra på mig (och över Alfred), så de fick brösten lite. Sen lade sig Alfred på mage och jag lade mig bredvid, och då blev Flora hysterisk. Vet inte om det var för att hon inte såg mina bröst eller om hon bara tyckte det var konstigt, men jag fick ICKE ligga så. Det slutade med att jag skrek åt tjejerna så Alfred blev rädd och sen försökte jag gömma mig bakom köksbordet, men de hittade mig såklart direkt. Mother of the day. Tack och lov att i alla fall Alfred är så stor att han kan roa sig själv och är snäll och glad och inte gnäller.
När jag är lite mindre sur och less ska jag berätta mer om Alfreds födelsedag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar