Christopher var tvungen att flytta bilen (städ/snöskottningsdag på gatan) och var borta en stund för att bilen behövde skottas fram, så jag la ner Flora i soffan, så den ursprungliga planen som var att jag och tjejerna skulle ta sängen och Topher och Alfred soffan (för att hålla undan smittan) ändrades till tvärtom.
Jag försökte sova inklämd mellan tjejerna efter att Lilly vaknat till och kommit upp till oss andra, men kvart i två hörde jag att Alfred grät: det hade blivit hans tur.
Han var kvar i sin säng för att Topher hade ont i magen, men fick flytta in till stora sängen då tillsammans med en spypåse som jag tagit hem några stycken av från nån gravidundersökning. (Mycket smidiga de där! De var väldigt praktiska att ha till alla barnen nu.)
Vid kvart i fyra vaknade jag och hörde att Topher var på toa, och där blev han kvar i över en timme, för att han också mådde skit, så jag fick springa fram och tillbaka och ta hand om Alfred och försöka hålla tjejerna sovande (vilket inte funkade med Flora, så hon fick vara med en stund).
Lilly vaknade mitt i natten och ville amma och blev skitsur när jag tvingade henne att ta lite i taget, men till slut somnade hon om.
Så nu har jag två pigga tvillingar, en medtagen snart 4-åring som vill äta och dricka men som inte riktigt klarar det än och en mans-sjuk sambo. Själv mår jag bra, förvånansvärt nog (bortsett från att jag är galet trött); kanske för att jag måste, kanske för att jag är immun, kanske tack vare vitpepparkornen. Det jobbiga är bara att inte veta om jag kommer bli sjuk senare och äventyra visningen (fast vi har ju ändå rätt gott om tid nu när alla andra liksom är klara) eller om jag kommer klara mig. Jag får låtsas att jag är supermorsan som inte blir sjuk för att jag måste ta hand om alla andra, och så är det med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar