lördag 5 december 2015

Pannkakehetsen

Okej, jag tror jag har identifierat varför jag fått stressmage. En liten scen hemifrån oss idag: vi sitter vid matbordet och Christopher har precis ställt fram ett stort fat med pannkakor. På ena sidan av bordet sitter Christopher och Lilly, på andra sidan sitter jag med Alfred på min ena sida och Flora på min andra.
Jag lägger en pannkaka på Alfreds tallrik och en på Floras, frågar Alfred: - Vad vill du ha på din pannkaka?
Alfred börjar riva små bitar av sin pannkaka och äter dem men svarar inte. Jag frågar istället Flora: - Vad vill du ha på din pannkaka? Smör eller äppelmos?
Flora: - Bara äppelmos!
Alfred: - Äppelmos!
Jag ber Alfred lägga på mos på sin pannkaka medan jag fixar Floras, sen hjälper jag Alfred att bre ut moset och rulla ihop pannkakan, och frågar om han kan skära den själv.
- Nä, du får skära!
Jag delar hans pannkaka och snor snabbt ihop en egen som jag börjar trycka i mig så fort jag kan.
Flora: - Smör också!
Alfred: - Mjölk!
Jag lägger en klutt smör på varje bit på Floras tallrik, häller upp mjölk åt Alfred, tar en bit pannkaka själv, Lilly ropar: - Inte pappa hälla, mamma hälla!
Jag häller upp mjölk till Lilly och gör en pannkaka åt mig med citron och socker på.
Alfred: - Varför har du citron på din pannkaka? Får jag smaka?
Flora: - Mjölk!
Alfred: - Det var inte gott.
Flora: - Mer smör!
Alfred: - Jag har ätit upp jättesnabbt! Jag vill ha en till!
Flora: - Papper!
Alfred: - Jag måste kissa.
Lilly: - Smör!
Flora: - Mer pannkaka!
Alfred från övervåningen: - Jag har bajsat!
Flora: - Alfred bajsat!
Jag till Christopher: - Vi måste sluta äta pannkakor, jag dör av stress.
Jag kan ju säga att det var väldigt skönt när vi allihop tittade på julkalendern på Play lite senare.
Och när jag lagade mat såg det ut såhär i vardagsrummet framför en film.
Fast idag lyckades vi faktiskt hålla ner filmtittandet bättre än på många helger. Den här tomma lådan hjälpte till en bra stund.
Just nu har Flora lyckats hålla sig vaken under två timmars läggning. För 40 minuter sen gav jag upp och bad Christopher ta över, för hon brukar somna fortare med honom, men inte idag. Jag vet inte vad hon håller på med, men nånting nytt måste vi prova vid läggning. Jag läste den där kaninboken igen, och den är sjukt tråkig - Lilly verkade bli lite tröttare av den, men Flora bet den inte ett endaste dugg på, uppenbarligen.

2 kommentarer:

  1. Jag minns hur jobbigt vi hade det när barnen var i två års ålder. Tog timmar. Slutade alltid med att jag somnade bredvid dom före dom. Tills vi bestämde oss för att det fick vara nog och bara sa god natt och gick ut. Kom dom upp gick vi in och sa god natt igen. Efter ett tag accepterade dom att det bara var att sova. Hade aldrig skaffat nummer tre om det inte fungerat. Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christopher sitter just nu utanför deras rum och säger god natt om och om igen till barn som tittar ut, medan jag sitter i soffan en trappa ner. :) Jag håller tummarna för att det kommer funka!
      Kram!

      Radera