Julafton i bilder

När jag smög ner vid fyratiden på natten till julafton för att jag inte kunde sova för att min nackspärr gjorde så helvetiskt ont att jag ville värma min vetekudde, såg jag att Christopher redan hade dukat för julfrukost. Så fint!

När barnen vaknade - eller snarare; när Alfred varit vaken i en halvtimme och till slut fick väcka tjejerna för att han inte ville vänta längre - fick de följa snöret som jag hade dragit genom huset, som ledde fram till...

... en stor fin rutschkana som mormor köpt och som jag och Christopher monterat ihop med mycket möda och stort besvär sent på kvällen innan. Vi tänkte att den får stå i hallen till en början så de kunde provåka direkt utan att behöva klä på sig och gå ut. Men så småningom får den förstås åka ut i trädgården.

Sen klädde vi på oss fina julaftonskläder: tjejerna fick äntligen använda klänningarna jag köpte på mellandagsrean förra året i större storlek och hoppades på att de skulle passa i år - och det gjorde de! Superfina var de.

Paketöppning vid frukosten. Barnen fick först några Pippi-figurer och -möbler (Prussiluskan, Kling och Klang, Pippi, Tommy och Annika)...

...som förstås lite senare skulle in i Pippi-huset! Mycket populärt var det, tack och lov.

Jag hade tänkt göra ett par sorters julgodis till, men hejdade mig, jag tänkte att det väl får vara någon måtta... Men här är i alla fall knäck, chokladkola, hallonpraliner, lakritskola och kokosgodisar (typ Coco). I kylen gömde sig en sort till med Nutella, kola, marshmallowfluff och hasselnötter, men den kom visst inte fram till fikat. Däremot byggde vi på det med julbullar, Brukets havrekakor och macarons (de två sistnämnda hade mamma bakat och haft med sig).

Fin lunchdukning av Christopher.

Jullunch!

Framför Kalle Anka på tv:n: Lillys och mina tår. När jag äntligen tog mig för att måla mina tånaglar på morgonen ville alla tre barnen också ha. Flora och Alfred tog guld också, men jag och Lilly höll oss mer traditionellt julröda.

Flora tröttnade på tv:n och klädde ut sig.

Lilly tog över tigerdräkten och sprang runt och morrade och skrämde oss, och Flora, som gått över till apdräkten, morrade hon också. Alfred tröttnade också på Kalle Anka efter ett tag, för han ville ha fler paket, så till slut fick han ett litet framför tv:n...

Sen kom tomten! Fast Christopher kämpade väl med en bred norrländsk dialekt kände Alfred igen honom direkt på armbanden. :) Sen syntes halva ansiktet bakom masken också när han vände på sig, så jag tror att tjejerna också kände igen honom, men de blev lite rädda ändå.

När vi fått barnen i säng var det visst rätt många paket kvar till oss vuxna, fast vi tänkt dra ner på paketen i år... Vi hade dessutom delat ut några under dagen till oss också - bland annat fick vi en soda streamer av mamma. Det är något jag aldrig tyckt mig behöva, men här i huset har vi inte särskilt kallt vatten (jag älskar iskallt vatten) så jag har faktiskt börjat sakna lite roligare vatten på sistone, så den blev jag glad för.
I övrigt fick jag bland annat en del kläder, några halsband, handskar, böcker (bland annat "Fem gånger mer kärlek" av Martin Forster, som jag önskat mig av mamma för att få hjälp att hantera bråkiga barn på ett bättre sätt) och till sist en fantastisk present av Christopher: en tavla av Ullastina Larsson. Ullastina är min vän Emils mamma och bor här i Landskrona, och hon har fått mycket uppmärksamhet på sistone efter att ha fått äran att måla diplomen till Nobelpristagarna i kemi förra året och i fysik i år. Emil har länge sagt att jag skulle gilla hennes tavlor för de är så färgglada, och det gör jag verkligen.
Vi hade en mysig julafton, som bara stördes av min nackspärr från helvetet. Den har inte blivit ett dyft bättre än, utan kör för första gången (jag har haft nackspärr dussintals gånger, genom en sträckning på samma ställe, men det här är nåt nytt) en variant där det med oregelbundna mellanrum hugger till mitt uppe i ryggen så att jag inte kan andas djupt, utan måste vänta ett par sekunder där det känns som att någon vrider runt en kniv i min rygg innan jag kan andas igen. Och vid det här laget är jag helt fruktansvärt less på det. Jag hade redan bokat en tid hos kiropraktorn i Varberg till den 28:e innan jag fick nackspärren, men jag hoppas verkligen att den går över innan dess, annars blir jag galen. Jag har testat Ipren (fast det fick jag ont i magen av och blev smått illamående), Voltaren gel, Citodon och massage, men inget ger någon som helst effekt.
Nåväl, över till något trevligare: min gravida syster Johanna förlovade sig idag, på semestern i Malaysia friade Victor. Yay, säger jag, för vi gillar Victor jättemycket!