måndag 31 augusti 2015

Den försvunna massageapparaten

Den märkligaste grejen typ nånsin hände igår kväll. Jag tar den långa beskrivningen: för åtta år sedan om en vecka flyttade jag från Stockholm till Malmö. Våren 2007 hade varit tung: i mars gjorde min dåvarande pojkvän/sambo slut på vår 11-årsdag efter att han varit otrogen, någon månad senare blev det klart att mitt jobb skulle gå i konkurs, och nästan alla blev uppsagda och fick gå lediga ut i vårsolen - men inte jag, för mig behövde de för att kunna rapportera försäljning till våra kunder skivbolagen, så jag fick sitta kvar på ett deppigt och halvt öde kontor och bara vänta på eländet. Och till råga på allt: när sommaren närmade sig blev min mamma diagnosticerad med livmodercancer.
En av mina få ljuspunkter den våren var min vän och kollega snygg-Olle, som var 11 år yngre än jag, snygg och rolig, och vi umgicks jättemycket. Han var gitarrist i ett band och delade lägenhet med sin halv-flickvän (numera fru) och en tjejkompis som sålde sexleksaker på homeparties. Så när jag fyllde år fick jag självklart en sexleksak av Olle; en liten massageapparat som enligt kompisen skulle vara bland de bästa.
Mamma blev opererad och blev tack och lov frisk, och under sommaren bestämde jag mig för att det fick vara slut på deppet och gav mig ut i nattlivet och hånglade bland annat upp en kille från Malmö (mitt mål var att bli en "lortlolla" - look it up), som lite senare pekade mig i riktning mot ett jobb i Malmö som jag sökte och fick. Så jag lämnade allt i Stockholm och flyttade till Malmö och började om på nytt.
Det tog inte lång tid innan jag träffade Christopher, och sen tog det tyvärr inte lång tid innan han fick för sig att flytta till Stockholm och börja plugga igen, så när även mitt Malmö-jobb gick i konkurs efter två år blev jag mer eller mindre tvungen att flytta efter honom (jag visste inte vad jag skulle jobba med och jag älskade ju honom). När vi packade upp alla mina saker upptäckte jag att min lilla massageapparat, som legat kvar i mitt nattduksbord under flytten, var borta. Puts väck. Den var det enda som saknades. Hade flyttgubbarna snott den? Hade den ramlat ut och flyttgubbarna tyckte det var så pinsamt att de slängde den? Hade den bara ramlat ut och ingen sett den? Oerhört konstigt alltihop.
Igår köpte jag en ny väckarklocka när vi var i Malmö, och eftersom mitt nattduksbord är lite lågt för vår nya höga säng letade jag efter en presentask som jag kunde ställa klockan på för att se den när jag ligger ner. Jag hade sett asken härom dagen och öppnade nattduksbordets ena låda för att se om jag lagt den där. Nattduksbordet hade jag tömt i den här flytten, men hade lagt ner nån tidning i det nu, så kanske att jag hade lagt asken där också? Men nej, nedre lådan var tom... eller nej, något skymtade längst inne i hörnet. Jag lyste med mobilen, och där låg massageapparaten!
Jag är helt hundra, nej, tusen, på att nattduksbordet var helt tömt när vi flyttade från Västertorp. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till, men antagligen måste den på något sätt fastnat mellan lådorna eller liknande och ramlat ner nu. Med lagom läckande batterier efter sex års frånvaro, men den verkar funka ändå. :)
Nu över till de där tre små finisarna som bor med oss. Inskolningen går som en dans för Alfred, så imorgon ska han åka med på utflykt till brandstationen, helt utan oss föräldrar. Lilly vågade sig idag på att gå runt med fröken Titti utan mig, men Flora höll sig fortfarande mest med mig - hon stod och tittade på när de andra lekte en stund, men när jag såg att hon gick in i ett närmast apatiskt tillstånd när fröknarna försökte prata med henne kunde jag inte bara sitta kvar en bit bort utan gick fram och tog hand om henne. Så vi får se hur det går imorgon när vi ska prova att lämna även tjejerna en liten stund - Christopher får ta det, det kanske går lite lättare då.
Roligaste grejen: rulla klänningarna!

Floras favoritsovställning: halvvägs utanför sängen. Det går ju bra i barnens låga säng, men det är lagom nervöst när hon ligger ytterst i vår jättehöga säng och hela tiden vill ut till kanten. Jag sover inget vidare då, kan man lugnt säga.
video
Idag blev det lite spontandans i regnet på balkongen. :)
Sen halkade Lilly tyvärr när hon skulle in i köket lite senare och var blöt om fötterna, och slog bakhuvudet i tröskeln... Jag tror aldrig hon har gråtit så länge, så jag blev lite rädd, men hon mår bra igen, tack och lov.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar