Tack och lov, jag kan gå igen idag. Det onda höll i sig ett tag igår kväll: Christopher skyndade sig så mycket han kunde hem från jobbet, och tills han kom kunde jag ligga i soffan. Men ett tag efter han kommit hem behövde jag gå på toa, och Christopher hjälpte mig upp, och det gick bra - tills jag försökte ta första steget. Det gjorde precis lika ont som tidigare, och jag försökte gå sidledes och baklänges (vilket en MVC-barnmorska tipsat om kan hjälpa vid foglossningar), men icke, så jag började gråta igen för det kändes så hopplöst. Lyckades i alla fall halta iväg till toaletten, och tack och lov gjorde det en aning mindre ont när jag skulle tillbaka till soffan.
Sen gjorde det fortfarande ont under natten när jag var uppe hos Alfred, och ganska rejält ont när jag gick upp i morse, men som tur var blev det lättare och lättare. Christopher skötte allt hemma tills han åkte vid 11-tiden, och vid halv ett eller så kom min bästis Emil, hans gravida fru och deras son på besök, och Emil fixade och donade så vi foglossningsgravida fick ta det lugnt. Lite senare kom dessutom min syster Johanna och så tog hon ett varv runt kvarteret med Alfred i vagnen så han somnade. Så nu efter att ha fått ta det hyfsat lugnt hela dagen är jag nu nästan tillbaka till "normalt ont".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar