torsdag 28 april 2016

På väg in i väggen?

Det blev väldigt kortfattat igår kväll såg jag när jag läste det idag. Jag är så däckad på kvällarna nu alltså - eller egentligen är jag mest trött på eftermiddagarna, och sen piggnar jag till framåt kvällen, vilket är lite av ett problem, för då går jag och lägger mig för sent ändå. Jag börjar nämligen faktiskt bli lite orolig för mig själv nu: att det flimrar för ögonen och min hjärna funkar sämre än någonsin (jag tappar ord och glömmer saker på en sekund) tycker jag låter lite oroväckande likt utbrändhetssymptom. Jag har alltid varit så kaxig och sagt att det där kommer aldrig hända mig, jag är minsann bra på att hantera stress och bla bla, men å andra sidan har jag alltid varit en ganska typisk "duktig flicka", och det är ju just de/vi som verkar löpa störst risk att bli utbrända. Men det känns så oerhört mesigt! (Förlåt alla som råkat ut för det...)
Jag ville ju ha frilansuppdrag, men istället fick jag ett halvtidsjobb, som visserligen är rätt så fritt upplagt (jag får jobba mestadels hemifrån och styra timmarna själv), men det är ändå ett stressmoment att hinna med allt och samtidigt få ihop rätt antal timmar. Jag är tacksam för att jag fick jobbet, och jag är glad att de är nöjda med mig, men samtidigt när jag mår såhär känns det nästan jobbigt att de antagligen/förhoppningsvis kommer vilja ha kvar mig när den första perioden vi bestämde går ut sista juni. Jag ser nämligen inte riktigt någon chans att komma ikapp och vila mig normal igen. Tack och lov stänger jobbet i tre veckor under juli åtminstone, och sen tänker jag att jag kan försöka komma tillbaka lite senare med hjälp av lite föräldraledighet så jag får längre ledighet i sommar.
Och inatt fick jag sova i gästrummet. Tjejerna sover visserligen mycket bättre nu än förut (ta i trä) och vaknar oftast bara en gång var per natt och tassar in till oss, men det betyder ändå att jag väcks minst två gånger per natt och sen ligger trångt och obekvämt - Alfred brukar lägga sig närmast Christopher när han kommer in åtminstone. Men jag sov dåligt där nere inatt ändå, vaknade ofta och hade senaste Laleh-låten på hjärnan (jag hatar Laleh, även om nya singeln åtminstone är hennes minst dåliga), hade svårt att somna om och drömde mycket. Christopher sa att jag får sova där inatt också, och det kanske hjälper mig att slappna av att få en ensam natt till (världens snällaste fästman).
Mamma brukar säga att jag ska försöka att inte ha så höga krav på mig själv, men det vet jag inte ens hur man gör, jag klarar inte ens att vila på dagarna de få gånger jag har tid längre. Idag när jag skrivit klart de texter jag har deadline på imorgon för ett annat uppdrag började jag städa skrivbordet istället för att lägga mig ner, och sen ringde chefen och gav mig ett nytt uppdrag med deadline idag, så det var bara att köra vidare.
Så, slut på klag, bara att bita ihop och fortsätta framåt, men försöka väja för väggen.
Jag ser förresten fram emot att bli moster igen vilken dag som helst; min syster Johannas dotter är beräknad imorgon, och eftersom mamma, vår storasyster och jag alla födde för tidigt så är hon mycket sur över att hon inte fött än.

2 kommentarer:

  1. Ett: ta hand om dig själv.
    Två: det måste vare jävligt jobbigt för din syster så försök att stötta henne. Jag har gått över tiden med alla tre barnen och det knäcker en. Jag är själv född mer än 2 veckor för tidigt, och min mamma har fött alla sina barn för tidigt (fyra stycken), jag var först med att gå över tiden och jag kan säga att jag var inställd på att jag skulle föda för tidigt, eftersom alla säger att man kommer att föda som sin mamma... men nej då. jag har blivit igångsatt med 2 av 3 barn... för man glömmer någonstans i genetiken att man har en pappa också, och att man kan ha gener från denne... eller? Det knäckte mig. så.. visa stöd för Johanna! Hon må vara din syster och ni har fött för tidigt och er mamma ha fött för tidigt, men hon har faktiskt inte samma pappa som er andra och då innebär det andra gener. SOrry. det är tufft som fan, för hon var inställd på att föda 2 veckor förtidigt precis som jag var och nu kommer varje dag kännas som en månad för henne. jag vet, för jag har varit där och jag mådde skit, jag isolerade mig tillslut för alla frågade om det kommit någon bebis igen precis som att jag skulle hålla det hemligt när underverket kommit. skit irriterande!!! Så, det är faktist lika vanligt att föda för tidigt som att gå över tiden och till och med vanligare att för en förstföderska att föda över tiden och INTE för tidigt. Ville bara säga det.
    //Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har försökt berätta för henne i månader att hon inte alls kan vara säker på att föda för tidigt, men i hennes huvud har hon ändå redan gått tre veckor över tiden... Har dock inte tänkt på att påpeka att hon har gener från sin pappa också.
      Usch vad jobbigt det lät för dig! Jag ska absolut vara stöttande mot Johanna.
      Kram!

      Radera