tisdag 5 april 2016

Jobbig men åtminstone bra hår-dag

Det känns som att det mesta gått mig emot idag, men jag hade åtminstone en bra hårdag (okej, luggen är lite konstig här, men annars så). Det lustiga är att jag inte ens minns vad det var som var jobbigt i morse - det måste väl ha med moderskärlek att göra (eller bara extrem sömnbrist som ger mig kasst minne) att mina ungar kan vara hur jobbiga som helst, men jag glömmer bort vad det är de gör redan senare samma dag...
Efter morgonkaoset tog jag och Christopher bilen till Malmö, för jag skulle jobba och Christopher hade en lunch med en kollega som veckopendlar mellan Stockholm och Malmö så han skulle sitta på vårt kontor under dagen. (Vi hade tänkt hitta en gratis parkeringsplats en bit utanför centrum, men long story short: det slutade med en plats som kostade 130 spänn för 4,5 timmar - galet!!) Jag jobbar ju bara halvtid, och just nu är det rätt mycket kaos i mina projekt också, så det var ganska stressigt tills vi behövde åka hem kvart över två för att hämta barnen.
Flora, som är inne i en extremt jobbig period, brukar låtsas att hon inte ser mig när jag kommer och hämtar, men Alfred och Lilly blir alltid superglada. Lilly hoppade till och med upp och ner och klappade händer av lycka när hon såg mig idag. :)
Vi hade bestämt igår att mormor skulle komma idag, och Lilly sa i bilen att hon var "så glad att mormor kommer". Hon är väldigt kär i både mormor och farmor - farmor och farfar var ju här i några timmar i lördags, och Lilly grät till och med när de åkte, så nu var hon extra glad att mormor skulle komma idag.
Flora väntade som vanligt i ungefär en timme innan hon ens hälsade på mormor... Hon ville sitta kvar i bilen efter hämtningen, så hon gallskrek i säkert tio minuter efter att Christopher burit in henne. Hon har minst ett par såna utbrott varje dag där hon bara skriker och skriker så det skär i hela huvudet på mig. Jag blir helt tokig av det, jag orkar bara inte med henne när hon håller på så.
Men här var alla glada, Alfred fick för sig att han ville baka kakor med våra bokstavsformar, så jag gjorde en liten mördeg och så fick de trycka ut kakor, och det var roligt. Och Alfred var så stilig idag med skjorta och slips!
Som tur är är det mest bara Flora som krånglar just nu - chefen på intervjun jag var på förra veckan hade också tvillingar (6 år, plus en 9-åring och en 11-åring), och han sa att han tror att barn som har syskon på något sätt känner av hur jobbiga de kan vara - att de liksom märker när det är läge att kunna vara jobbig och bråka, och att alla inte brukar vara det samtidigt för det pallar inte resten av familjen. Jag tror att det ligger något i det, för Lilly krånglar mindre nu när Flora liksom tagit över bråkfacklan, och Alfred har inte varit så retsam idag heller, tycker jag.
Jag försökte få tjejerna att gå med på att läggas av pappa idag, men det gick ju inte - jag började läsa bok för Alfred, men Flora kom in och började skrika, så jag fick ta tjejerna som vanligt. Men då började Flora testa mig och vägrade lägga sig ner, så jag blev arg och då började hon skrika och till slut fick jag nog och lämnade in henne till Christopher och tog Lilly och Alfred istället. Hon skrek och var lugn om vartannat, så efter ett tag när Alfred och Lilly somnat fick jag gå in och då slocknade hon. Men alltså, jag orkar inte med de här hysteriska läggningarna längre, så imorgon går jag ut en sväng när det är dags att lägga och så får vi se hur det går.
Igår skrev förresten en vän till mig och sa att en kollega just fått veta att hon väntar tvillingar, och hon har en dotter sen innan, och min vän Anna undrade om hon kunde få skriva till mig om hon har några frågor, och så gav Anna henne länken hit. Blivande mamman har inte skrivit än, så jag är lite orolig att jag skrämt vettet ur henne med allt mitt gnäll här redan... ;)

2 kommentarer:

  1. Om du verkligen vill bli fri från de där läggrutinerna så finns det bara en sak att göra. Åk upp till Stockholm och hälsa på din syster ENSAM en hel helg (minst två nätter) Visst det låter tufft men då har barnen inget val o det kommer gå jätte bra för Christofer. Han låter som en man som inte stressar upp sig så han kommer att fixa det... och barnen kommer att acceptera det. Kan kännas tufft mot C men kommer bli tufft för dig med att känna att barnen fixar det utan dig. Klipp navelsträngen. Vi har inte tvillingar men vi har tre barn tätt och det är slitsamt. Vi har haft olika metoder med alla. Men den jag ammade längst och mest är den som vi kämpat mest med sovrutiner. Vi har fått vara superkonsekventa o det var skit jobbigt men nu är vi ute ur det. (Peppar peppar) Låt inte barnen styra läggningen. Bestäm er för hur det ska vara o håll er till det oavsett skrik. Lämna dom och visa att ni inte ger med er. Två veckor får man stå ut sen om det inte fungerar justera utan att ge vika för målet.
    Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jag vet att du har rätt... Men jag har nog lika svårt att klippa navelsträngen som Flora, är jag rädd, hur jobbigt jag än tycker det är att hon är så mammig. Men kanske att jag ska ta och försöka det när lilla Tutan fötts ändå!
      Kram!

      Radera