fredag 11 mars 2016

På väg till Stockholm

Vad jag är glad att vi har flyttat från Stockholm alltså! Vi har varit på resande fot i 6,5 timmar nu och har fortfarande en timme kvar. Nu hade vi förstås inte åkt till Landskrona särskilt ofta (eller aldrig) om vi bott kvar i Stockholm, men vi åker ju till våra sommarstugor, vilket är ungefär lika långt. Det har gått bra hittills, det har det, men det är tråkigt ändå. Tack och lov för smart phones (till mig) och bärbara dvd-spelare (till barnen) åtminstone. 
Jag hade trott att barnen skulle sova mycket i bilen för att det är så tråkigt att sitta still och åka långt, men Flora har bara sovit en kvart eftersom hon somnade precis innan vi stannade för lunch i Jönköping, och Lilly hann med en halvtimme. Alfred, som sitter fram där jag inte har så bra koll på honom, sov nog i en timme ungefär, men ingen har somnat om efter lunch än. De kommer säkert somna strax innan vi kommer fram bara för det. Lilly sa just att hon är trött, fast det säger hon å andra sidan då och då hur pigg hon än är, det verkar vara nån ny grej hon testar reaktionerna på. 
Tjejerna bråkar alltid om vem som ska få sitta bredvid mig här bak, när Christopher kör, så de har fått turas om mellan pauserna idag. Problemet är bara att Lilly har blivit en sån retsticka på sistone, så hon sitter ofta och sparkar på mig när hon sitter i mitten bredvid mig, och slutar inte förrän jag håller fast hennes ben så hon blir ledsen. Det var samma igår kväll när jag lade dem, Lilly började ligga och säga samma ord om och om igen (minns inte ens vad det var, det var nog inte ens ett riktigt ord), när vi redan legat och glott i mörkret en timme medan tjejerna låg och babblade och krånglade, och jag sa åt henne att hålla tyst, men hon bara fortsatte hur många gånger jag än sa till (jag hade redan försökt att vänta ut henne tills hon blev tyst), tills jag till slut röt åt henne och hårt lyfte ut henne ur sängen. Då blev hon rädd och började gråta. Hon fattar verkligen aldrig när det är läge att sluta innan jag blir för arg...
Flora är mer retsam mot sina syskon, fast hon inte menar att retas: så fort jag säger till Lilly eller Alfred om något så stämmer Flora in och säger aja baja, sluta, tyst osv. 
Det här med att Lilly härmar Alfred, som jag nämnde härom dagen; hon har börjat säga "nä avvi!" (= nej aldrig) när vi ber henne göra något, och det kommer rakt från Alfred. Hon lär ju inte ens veta vad det betyder. 
Nu är det inte långt kvar "hem" till Västertorp, det ska bli trevligt att komma fram i alla fall! (Och japp, där somnade Flora.)
(Och tio minuter senare sover även Lilly, klockan halv sex. Toppen.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar