Det var väldigt trevligt, vi åt lunch, lekte, fikade och tog en promenad med och utan cyklar. Mitt i besöket smet Christopher och Alfred, för de skulle åka hem till Landskrona och hämta lite grejer och skulle på vägen hälsa på en kompis till Christopher som var på besök hos sin pappa i Ängelholm.
Nästa morgon hade de stora planer: de skulle åka till inspelningen av "Sommarlov" i Malmö! Och oj vad Alfred var peppad på det. Vi hade tvingats använda det som hot de senaste dagarna: när han bråkade för mycket sa vi att han inte fick åka till "Sommarlov" och då slutade han på stört...
De åkte dit jättetidigt och fick platser näst längst fram - sen ville Alfred åka hem redan en halvtimme efter programmet börjat på riktigt, precis som det brukar vara när han är på något nytt, men de stannade och han tyckte det var jättespännande till slut.
De var förresten hos en öron-näsa-hals-expert i Lund också, vi hade råkat få en tid från remissen just när de skulle åka ner, och fick veta att det inte är något fel på Alfreds öron alls: de flesta barn hör mer eller mindre dåligt när de är förkylda, och han har ingen vätska i öronen nu och allt är bra. Skönt att höra!
Men, sorgligt att säga, vad lugnt det var utan Alfred hemma..! Han har börjat bli väldigt retsam mot tjejerna, och det är såååå jobbigt! Jag vet från tvillinggruppen att väldigt många som bara har tvillingar i ungefär samma ålder som vi har extremt mycket bråk mellan bara tvillingarna, men idag när jag hade bara tjejerna var det inget bråk och det var så lugnt... Jag älskar Alfred oändligt, men jag önskar att det kunde vara mindre bråk mellan barnen, jag blir tokig på det.
När jag pratade med Nina om det när hon var här sa hon att hon retade sin lillebror heeela tiden, för det var ju jätteroligt när han blev arg. Hon slutade inte förrän han blev stor nog att slå henne och det gjorde ont... Jag minns inte att jag och min storasyster bråkade och retades särskilt mycket - mamma hävdar att vi aldrig bråkade, men jag har alltid trott att hon bara glömt de jobbiga bitarna, men kanske att det stämmer ändå? Fina var typ världens snällaste, så vi kanske faktiskt var snälla mot varann mestadels. Jag minns att jag bet henne i rumpan en gång för att retas/testa, men fick så mycket skäll att jag aldrig vågade göra om det, så jag kanske helt enkelt inte gjorde nåt dumt mot henne. Hur som helst kan jag inte förstå hur det kan vara roligt att göra någon annan (som man älskar) arg och ledsen, och det gör mig så frustrerad, arg och ledsen när mina barn gör det och inte slutar när jag säger till dem.
Jag har beställt en bok som två olika personer pratat varmt om på sistone, som heter "Barn som bråkar", och den bör komma vilken dag som helst. Får se om jag får några bra tips där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar