Det har hänt några gånger på sistone - senast för några minuter sen - att Alfred vaknar sent på kvällarna och gråter, pratar osammanhängande och verkar rädd. Christopher hann upp först ikväll och satt med Alfred i famnen när jag kom upp, och Alfred mumlade en massa, men inga riktiga ord. Jag försökte få honom att titta på mig, men han stirrade bara rakt fram, och först efter ett par minuter kunde han se mig. Det är lite läskigt det där - jag antar att han vaknat av en mardröm och inte är riktigt vaken, eller är det någon form av nattskräck?
Vi satt med honom båda två en stund, men sen ville han ligga på pappas arm, så jag har gått ner, och nu hör jag att Christopher kommer också. Jag hoppas att det inte kommer hända ofta, för det är så synd om honom när det händer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar