tisdag 16 maj 2017

Stockholmshelg med möhippa och ettårsfirande

Oj, en hel vecka sen jag skrev! Förra veckan var ju lite kaotisk med mammas brutna handled (plus att jag var så trött att jag var helt vinglig), så jag var hos henne hela dagen efter och sen hade jag jobbmöte i Malmö på torsdagen och efter jobbet var jag hos en sömmerska (Alfreds kompis farmor) och lämnade min brudklänning för en liten ändring. På fredagen var jag i Malmö igen för att klippa mig, fast utan att klippa så mycket som jag egentligen vill eftersom jag behöver ha lite längre hår för att kunna ha en frisyr på bröllopet. Luggen blev dock lite kortare än vanligt i gengäld.

På fredagseftermiddagen tog jag Snälltåget till Stockholm! Vi hade från början tänkt åka hela familjen och ta bilen upp, men dels hade vi ingen vi kunde bo hos alla fem, dels kändes det mindre lockande att åka bil i åtta timmar åt varje håll när Lilly börjat bli åksjuk, så jag bokade en tågbiljett istället. Anledningen till resan var dels att systerdotter Nico fyllde ett i söndags, dels att jag skulle få en möhippa på lördagen! Det funkade inte att göra den som en överraskning, eftersom min best man/man of honour Emil bor i Stockholm och hans fru är höggravid, så det krävdes planering så att jag kunde komma upp. Men jag hade ingen aning om vad som skulle hända. Så jag lämnade Skånes blommande rapsfält för några dagar i Stockholm, där det bara dagarna innan hade snöat...
Snälltåget var rätt mysigt, det var som att åka barndomens tåg igen, vagnarna är upprustade 60-talsvagnar. Och den här uppmaningen tog jag på allvar när jag dels hoppade fram och hjälpte en ensamresande spädbarnsmamma när hon försökte få av sig jackan med bebis i knät, dels när jag upptäckte att Alfreds bästis från hans förskola i Stockholm, Isadora, satt på andra sidan gången! Hon och hennes pappa hade varit i Malmö och hälsat på hennes farmor. Så Alfred fick prata på FaceTime med henne, väldigt gulligt.
Jag kom fram till min syster Johanna, Victor och Nico sent, så de hade redan lagt sig, men på morgonen fick jag träffa den här lilla gullungen, som snabbt hittade alla sina presenter i min resväska.
Men roligast av allt var mitt "knälejon"! Jag köpte det lilla gosedjuret på IKEA för ett tag sen, bara för att det var gulligt, men så kom jag på för några dagar sen att det var perfekt att ha mellan knäna när jag sover, eftersom det plötsligt börjat göra ont i knäna när de ligger mot varann... (Hårt att bli äldre, tydligen. Sen glömde jag såklart mitt lejon där, eller om Nico snodde det, så jag hoppas de kan skicka det till mig.)
Lördagen tuffade på, och jag fick inte veta mer än att vi inte hade bråttom, så vi åt god pizza till lunch och hängde och lekte med Nico, och jag passade på att vila (sköööönt) ett par timmar när hon sov, och vid tjugo i fyra sa Johanna att nu var det dags att gå!
Vi tog tunnelbanan till St Eriksplan och gick till Vasaparken, där Emil och Nina (tjejernas gudmor) satt på en filt och väntade på oss, med rosa bubbel, vindruvor, nötter och en spellista med svensk indie spelandes ur en liten högtalare.
Där satt vi och pratade ett tag och hade supertrevligt, och efter en stund såg jag i ögonvrån att någon närmade sig oss. Jag tittade upp, men det såg inte ut som någon av mina kompisar, så jag brydde mig inte mer om det tills de kom ännu närmare och jag tittade upp igen.
Och så var det Titiyo! (med en kompis)
Emil, som jobbar som bland annat hennes artistagent, och visste att jag gillar henne så han hade fixat så hon kom och sa hej, gratulerade och gav mig en liten present (en Titiyo-tygkasse med ett rör Treo i). :) Jag berättade att vi faktiskt setts förr, när jag intervjuade henne för typ hundra år sen, plus att jag ansvarade för byggandet av hennes hemsida för närmare tio år sen, och att vi då pratat i telefon, och då kom hon på varför hon kände igen mitt namn och blev jätteglad, för hon älskade sin (gamla) hemsida. Mycket roligt!
När hon och hennes kompis gått gick vi vidare, till Emils kontor i Bonnierhuset.
Där kom tre vänner till: äkta paret Per och Petra, samt Anna, och i ett fint rum med fantastisk utsikt hade vi popquiz med Sara-tema som Nina gjort, Rappakalja med Sara-frågor (gjort av Nina och Johanna) och ett popquiz som Per fixat och sen drog Johanna fram en tärning: dags för hennes favoritpartytrick Tärningsspelet!
Tärningen ska avgöra vad ens nästa steg blir, och de sex alternativen ska vara: ett som man gärna vill, ett som man absolut inte vill och fyra som man normalt inte skulle göra. Så jag fick slå tärningen först om vilken restaurang vi skulle till (de hade bokat bord på tre olika och hade tre alternativ till) och Sjätte Tunnan, en medeltidsrestaurang i en källare i Gamla Stan vann (nej, inte E-Types restaurang, det visade sig att det finns en hel hög liknande ställen), att vi skulle ta tunnelbanan dit och att vi skulle ta oss till tunnelbanan genom att gå Silly Walk..! (alla tre alternativen var nummer 1, så vi började misstänka att tärningen var riggad, men nej, jag hade bara otur i början.)
video

Det visade sig vara sjukt jobbigt att gå Silly Walk, även fast det inte var så långt! Men alla var tappra och gjorde det hela vägen, och det var också väldigt roligt!
På vägen till Gamla Stan fick jag slå tärningen igen och fick det sämsta alternativet igen: när vi kom in på restaurangen skulle jag skrika "Vi är här nu!!"... Kändes ju urdumt, men jag antar att man får gå med på viss förnedring på sin möhippa, och jag gjorde det - och ett gäng som satt strax innanför dörren svarade nåt i stil med välkomna, så det var ju tur att de inte blev sura. :)
Och till allas vår förvåning var maten riktigt bra!
Efter maten tog tärningsspelet oss till sunkhaket Brother Tuck på Götgatan (alltså det där med att någon gång få alternativet man gärna skulle vilja ha, det var ju omöjligt) för en shot Fireball (tack och lov fick jag bartendern att ge mig bara en halv, för jag tål typ ingenting nu för tiden), och sen vidare med tunnelbana till Globen och vår sista anhalt, som jag fortfarande inte visste vad det var, men tärningen sa att vi skulle sjunga "Vi gå över daggstänkta berg" hela vägen dit. Också förvånansvärt jobbigt, tydligen har ingen av oss någon kondition, men vi lyckades sjunga eländet hela vägen, säkert 30 gånger, minst. Och sen skulle vi sjunga karaoke!
Såklart var det också kul, det var ju karaoke. Och såklart sjöng vi "We are the world" och "Do they know it's Christmas".
Och sen behövde Per och Petra och Johanna åka hem, men vi andra fyra stannade för en sista drink innan det var dags att sova.
Jätterolig dag, och jag är så glad för mina fina vänner som fixat så fint och som känner mig så väl (skrev inget om det, men de hade förvånansvärt bra koll på mig i frågespelet vi gjorde tidigare). :)
Och nästa dag firade vi Nicos ettårsdag!
Men jag hann också med att se på Instagram att min gamle vän Martin sålde en barncykel på loppis, så jag åkte och fick den till skänks för att släpa med den hem på tåget.
Så all in all en jättebra helg, även om jag nog var tröttare efter den än innan. :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar