Bra söndag!

Christopher kom igår med idén att vi skulle åka till stranden och leta fina stenar idag om vädret tillät - och det gjorde det. Vi tog med smörgåsar och kalla pannkakor till lunch, och när vi kom fram till Lill-Olas, som just den här biten av stranden i utkanten av Landskrona heter, ville barnen börja med att äta. Vi gick en liten bit och hittade ett vindskydd, där det satt ett par, men de hade inget emot att vi kom och störde. De väntade på mer sällskap, och när deras vänner kom hade de med sig två hundar. Lilly och Alfred tyckte det var jätteroligt med vovvarna och fick ge dem hundgodis och klappa, medan Flora var lite mer avvaktande och tittade bara på.

När vi ätit färdigt (och gett ena hunden mackan som Lilly tappade i gruset) gick vi ner till vattnet.

Många stenar samlades ihop, och några åkte i vattnet. Det är Ven som syns vid horisonten - dit ska vi åka när det blir lite varmare.

Jag är så lycklig över att vi bor vid havet!

För att få barnen att vilja åka hem när Christophers tår började domna bort fick jag muta dem med vaniljrån - och jag lade märke till att tvillingarna börjar bry sig mer och mer om varandra: Alfred och Lilly satt i tvillingvagnen och Flora i Alfreds paraplyvagn, och jag gav Alfred och Lilly varsitt rån, och då sa Lilly att Flora också måste få ett. Så härligt att den där tvillingsamhörigheten börjar komma mer och mer nu! Alla tre barnen börjar leka bättre och bättre med varann nu också, det är också helt underbart. Förutom att Lilly bet både Alfred och Flora när vi kommit hem, bara för att testa vad som skulle hända... Jag hoppas verkligen att det inte blir något hon kommer börja göra oftare igen (hon bets en kort period för ett tag sen, när det nu var, men det gick över rätt fort).

Jag såg förresten en länk idag i tvillinggruppen, med ett inslag från Rapport (från 2012, men jag hade inte sett det förut), som berättade om forskning från Karolinska som visar att tvillingar löper runt 20% mindre risk att begå brott och testa droger, plus att de ofta har bättre betyg än andra när de går ut nian. Yay! Detta visade också att man inte ska separera tvillingar för att de har sån oerhörd trygghet i varandra.

Väl hemma lekte barnen på balkongen (att vi har en så stor balkong att barnen kan springa ikapp på den känns väldigt lyxigt), och jag gjorde en pastadeg.

Det var ett tag sen jag gjorde egen pasta, och idag knådade jag den mycket mer än jag brukar göra, och den blev så bra! Jag gjorde fyllning med ricotta, spenat och parmesan, men även några mindre utan spenat, för jag anade att barnen skulle vara misstänksamma mot det där gröna, och det var de mycket riktigt. Jag gjorde dock lite för få små, men Alfred fick vi faktiskt i en av de stora också genom att säga att man blir stark av spenat, och tjejerna åt varsin när jag petat bort fyllningen.

Jag testade också en för mig ny sorts tomatsås, som jag hittade recept på i min storasysters gamla pastabok: burro e pomodori, som blev så god! Och superenkel: jag tog en burk hela skalade tomater (eller ett halvt kilo färska, men det hade jag inte, plus att det kändes enklare med burk) som jag hackade och hällde i en kastrull tillsammans med 50 gram smör. Sen skalade och delade jag en lök, saltade och lät det koka upp, och sen lät jag det sjuda på svag värme i en dryg halvtimme. Sen skulle man slänga löken och så kunde man mixa såsen om man ville, men jag mosade bara de få bitar som var kvar. När pastan var färdig hade jag i en skvätt grädde och kokade upp såsen igen, och så var det klart. Flora tyckte den var god (smakade som ketchup, sa hon, eftersom det var det jag lurade henne att smaka med), Lilly åt lite av den men ville inte ha mer, och Alfred smakade för att Christopher sa att man blir snabb av såsen... Så all in all en ganska så lyckad middag i kaosmiddagfamiljen Reis-Hansby.